Alla människor ser olika ut, så har det alltid varit och kommer alltid att vara. Ingen är den andra lik, även enäggstvillingar har något som är olika på dom. Vissa är tjocka, smala, långa, korta osv. Jag tycker man inte ska gå runt och säga till folk att dom är för tjock eller för smal. Det gör lika ont att höra att man är för smal som tjock.

Tro mig jag har fått höra båda sakerna rakt upp i ansiktet.

Det har inte varit speciellt lätt. När jag var yngre var jag absolut inte överviktig men jag var mullig. Jag brydde mig inte speciellt mycket om det tills jag fick höra en helt brutal kommentar, "har du en bulle i ugnen linnea?". Det är inte precis så att man vill höra att man ser gravid ut när man är  7-8 år. Då började jag se mig själv som tjock, tyckte seriöst jag var stor som ett hus. Så jag började gå och dra in magen för att se smal ut, vilket gjorde att jag fick otroligt ont i axlarna hela tiden. Sen började jag äta mindre och rasade i vikt. Tillslut vägde jag 10 kilo mindre och började äntligen tycka att jag var fin, men inte tillräkligt smal och fin. Som minst har jag vägde jag 44-45 kilo, 1,64 lång och 14 år. Mina revben, höftben och nyckelben syntes otroligt mycket och jag hade ett stort gap mellan mina lår. Då log jag för en gångs skulle när jag stod på vågen, vilket jag idag tycker är sjukt. Trodde alla kommentarer om min kropp skulle sluta komma men då började jag få höra "pinne" "du är för smal" osv. Och idag håller jag med om att jag var för smal! Men just då när jag fick höra det så blev jag så förvirrad för jag förstod inte vad folk ville, skulle jag va tjock eller skulle jag va smal? Förstod inte vad jag skulle göra för att vara perfekt. Nu är jag 15 år och det har snart gått ett årsen sedan jag vägde sådär lite. Hade jag inte tagit tag i mig själv och släppt alla ideal och komplex hade det gått riktigt illa och jag hade tinat bort till ingenting. Det gjorde lika ont i mig att höra att jag var för smal som tjock. Idag är jag nöjd med min kropp, visst lite ändrigar vill jag ha (bygga muskler osv) och det finns dagar då jag bara vill plastikoperera mig. Men jag är stolt över min kropp och tycker om att gå i bikini.

 

Jag tycker att idealen för hur vi tjejer ska se ut idag är alldeles för höga och ingen kommer någonsin kunna leva upp till dom. Fast egentligen är det vi tjejer som har byggt upp idealen själva (iallafall vad jag tror), det är vi som har typ inbillat oss att killar gillar dom där pinn smala tjejerna som ändå har kurvor och har stora tuttar och snygg rumpa. Jag har pratat ganska mycket om sånt här med många av mina killkompisar och dom tycker om tjejer med kurvor och vill inte ha för smala tjejer osv, men viktigaste för dom är faktiskt personligheten och dom tycker det är otroligt "sexigt" med tjejer som har självförtroende och vågar visa sin kropp.

 

Jag tycker även det har blivit en för stor grej med att tjejer ska vara kurviga istället för pinnsmala. Jag tycker det är snyggt med kurvor men också att vara smal. Och vissa vill ha kurvor och vissa inte, deras val! Man ska inte leva upp till andras krav utan gå efter sig själv så man själv mår bra.

 

Jaja nu är detta inlägget vääääldigt långt och jag hoppas att iallafall någon har läst det. Men jag ville bara komma fram till att man ska vara nöjd med sig själv och skita i alla ideal som skapats utseende mässigt. Och alla killar vill ni ha en perfekt tjej, gå och köp en barbie! Så nu har jag fått skrivit av mig lite iallafall.

Där är min kropp och den är jag nöjd med!