Jag ser tillbaka på gamla minnen och ångrar mig sååå mycket att jag slutade. Hade lagt ut en bild på instagram på mig och Jenny och skrivit "Det går framåt! Snart är vi på toppen!". Och det var vi verkligen, så nära toppen. Vi tog oss fram med stormsteg, vi var en 9 och inte långt från en 10! Hon var min dressyrponny. Ja jag kallar henne min fast hon står på ridskola. Hon var min, jag red henne varje vecka i flera månader. Hon gnäggade när jag kom och vi litade verkligen på varann. Min gulliga lilla ponny. Sen hade vi min hopp ponny O'boy. Han och jag tog oss igenom MYCKET! Ramlade av han otroligt många gånger. Sen fick jag sluta rida honom, vet inte riktigt varför så fick jag börja rida häst vilket inte riktigt är helt i min smak. Vill ha fart och det kan inte riktigt häst ge mig. Så det var då jag tröttnade och slutade. Ångrar mig nu idag men känner inte för att börja på ridskola igen utan skaffar hellre en egen ponny.